Barnavarat
Páginas: 208 (51936 palabras)
Publicado: 12 de octubre de 2011
”Nous sommes de la race de Dieu”
Paulus
”There are many things which can be separated by a mental process, though they cannot be separated in fact.”
Boethius
”Le siège de l’âme raisonnable, ubi sedet pro tribunali, c’est le cerveau et non pas le coeur…”
Charron-Duval
”Simple Being awaits manifestation”
Boethius
”Vi kan inte uppleva annat än det nuvarande ögonblicket, inteleva i någon annan tidssekund, och den insikten för oss så nära det eviga livet vi kan komma.”
P.D. James, Människors barn
”Lord, said David, since you do not need us,
why did you create these two worlds?
Reality replied: O prisoner of time,
I was a secret treasure…”
Rumi
”The little self, although it claims space, is merely accidental, according to Goffman and Sartre”.MacIntyre
”A thing that exists can participate in something else; but absolute Being can in no wise participate in anything. For participation is effected when a thing already is; but it is something after it has acquired Being.”
Boethius
”The past is a different country. I don’t live there anymore.”
Jonas Hellborg
”Everything that is participates in absolute Being through the fact that itexists. In order to be something it participates in something else. Hence that which exists participates in absolute Being through the fact that it exists, but it exists in order to participate in something else.”
Boethius
BARNAVARATS DYGD
Förord
Att tala om Gud är en av de käraste av mänskliga aktiviteter. Men Gud själv är ingen mänsklig tanke. Snarare utgör våra tankar ofta hinderför Gud och för vår erfarenhet av helighet. Kardinal Gibbons skrev en gång i mitten på 1800-talet följande ord om detta: ”Helighet är äfven ett kännemärke på den sanna kyrkan; ty i trosbekännelsen säga vi: Jag tror på en helig katolsk kyrka….Den katolska kyrkan är ett samfund, grundadt af vår Herre Jesus Kristus för sina medlemmars heliggörelse; det är därför den h. Petrus kallar sin tids kristnaför ’ett utvaldt slägte, ett konungsligt presterskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk’.” (James Gibbons, Våra fäders tro, s17) Detta kännemärke försvinner emellertid för de flesta människor i vår tid genom att de alltför mycket identifierar sig med tankeströmmen och dess effekter på emotioner och reaktioner inom oss. Vi behöver istället lära känna helighetens nu och återfinna barnavarat ochåter upptäcka oss själva som ett heligt folk. Om det handlar denna text.
Hur ska man nu tala och skriva om detta? Mina elever vill ibland tala moget och förnuftigt. Då försöker jag det, ofta med katekesens hjälp. Ibland vill de tala rakt på och gärna i tydligt svart och vitt. Då försöker jag det och blir mer av en episodisk fundamentalist. Ibland vill de tala om en enkel psykologisk och praktiskväg till Gud, utan all teologisk bråte, utan frälsningsiver och fullständigt allmängiltigt för alla med en sjuårings förstånd. Det ska jag försöka här.
Texten är ett osorterat och ovetenskapligt resultat av diskussioner med eleverna om att vara närvarande i nuet, att vara ett Guds barn. Den praktiska attityden har alltid stått i centrum och rationella resonemang, mer eller mindre stödda avfilosofi eller naturvetenskap eller teologi, har endast hämtats in som allmänna referenser. Frågorna och för det mesta, invändningarna, är typiska för eleverna – men troligen högst relevanta för sökande människor i alla åldrar och alla stadier i livet. Samtidigt hämtar jag som alltid det mesta från mina egna mentorer och inget är nytt eller originellt. Det Lina Sandell säger in sin Tryggare kan ingenvara, är min utgångspunkt.
1.
När jag var liten hade jag en del drag som påminde om ADHD. Jag behövde springa omkring, göra saker, ropa och lyfta saker. Det var för att känna mig levande. Om jag var stilla kvävdes jag av tankar och emotioner som gjorde mig overklig. Så upplevde jag det ofta.
Kanske det förklarar till del att Gud för mig är handling, ren aktivitet, rent dynamiskt Vara...
Paulus
”There are many things which can be separated by a mental process, though they cannot be separated in fact.”
Boethius
”Le siège de l’âme raisonnable, ubi sedet pro tribunali, c’est le cerveau et non pas le coeur…”
Charron-Duval
”Simple Being awaits manifestation”
Boethius
”Vi kan inte uppleva annat än det nuvarande ögonblicket, inteleva i någon annan tidssekund, och den insikten för oss så nära det eviga livet vi kan komma.”
P.D. James, Människors barn
”Lord, said David, since you do not need us,
why did you create these two worlds?
Reality replied: O prisoner of time,
I was a secret treasure…”
Rumi
”The little self, although it claims space, is merely accidental, according to Goffman and Sartre”.MacIntyre
”A thing that exists can participate in something else; but absolute Being can in no wise participate in anything. For participation is effected when a thing already is; but it is something after it has acquired Being.”
Boethius
”The past is a different country. I don’t live there anymore.”
Jonas Hellborg
”Everything that is participates in absolute Being through the fact that itexists. In order to be something it participates in something else. Hence that which exists participates in absolute Being through the fact that it exists, but it exists in order to participate in something else.”
Boethius
BARNAVARATS DYGD
Förord
Att tala om Gud är en av de käraste av mänskliga aktiviteter. Men Gud själv är ingen mänsklig tanke. Snarare utgör våra tankar ofta hinderför Gud och för vår erfarenhet av helighet. Kardinal Gibbons skrev en gång i mitten på 1800-talet följande ord om detta: ”Helighet är äfven ett kännemärke på den sanna kyrkan; ty i trosbekännelsen säga vi: Jag tror på en helig katolsk kyrka….Den katolska kyrkan är ett samfund, grundadt af vår Herre Jesus Kristus för sina medlemmars heliggörelse; det är därför den h. Petrus kallar sin tids kristnaför ’ett utvaldt slägte, ett konungsligt presterskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk’.” (James Gibbons, Våra fäders tro, s17) Detta kännemärke försvinner emellertid för de flesta människor i vår tid genom att de alltför mycket identifierar sig med tankeströmmen och dess effekter på emotioner och reaktioner inom oss. Vi behöver istället lära känna helighetens nu och återfinna barnavarat ochåter upptäcka oss själva som ett heligt folk. Om det handlar denna text.
Hur ska man nu tala och skriva om detta? Mina elever vill ibland tala moget och förnuftigt. Då försöker jag det, ofta med katekesens hjälp. Ibland vill de tala rakt på och gärna i tydligt svart och vitt. Då försöker jag det och blir mer av en episodisk fundamentalist. Ibland vill de tala om en enkel psykologisk och praktiskväg till Gud, utan all teologisk bråte, utan frälsningsiver och fullständigt allmängiltigt för alla med en sjuårings förstånd. Det ska jag försöka här.
Texten är ett osorterat och ovetenskapligt resultat av diskussioner med eleverna om att vara närvarande i nuet, att vara ett Guds barn. Den praktiska attityden har alltid stått i centrum och rationella resonemang, mer eller mindre stödda avfilosofi eller naturvetenskap eller teologi, har endast hämtats in som allmänna referenser. Frågorna och för det mesta, invändningarna, är typiska för eleverna – men troligen högst relevanta för sökande människor i alla åldrar och alla stadier i livet. Samtidigt hämtar jag som alltid det mesta från mina egna mentorer och inget är nytt eller originellt. Det Lina Sandell säger in sin Tryggare kan ingenvara, är min utgångspunkt.
1.
När jag var liten hade jag en del drag som påminde om ADHD. Jag behövde springa omkring, göra saker, ropa och lyfta saker. Det var för att känna mig levande. Om jag var stilla kvävdes jag av tankar och emotioner som gjorde mig overklig. Så upplevde jag det ofta.
Kanske det förklarar till del att Gud för mig är handling, ren aktivitet, rent dynamiskt Vara...
Leer documento completo
Regístrate para leer el documento completo.