Cien Años

Romaninläsning 3
Hundra år av ensamhet
Hundra år av ensamhet är en roman skriven av Gabriel García Márquez. Vem är en av de mest berömda latinoamerikanska förtfattarna. Gabriel García Márquez föddi Aracataca, provinsen Magdalena i Colombia den 6 mars 1928. Hans far var telegrafer och hans mor ärvde de militära härligheter av överste Marquéz Iguaran vem var Gabriels morfar. Gabriels mestberömda verk är Hundra år av ensamheten för vilken fick han Nobelpriset i Litteratur i 1982. Romanen anses vara som ett av de mest representativa verken i Spanskamerika.
Romanen handlar om Macondosstiftelsen, en overklig by som finns i Colombia ett verkligt land. Byn som José Arcadio Buendia och Ursula Iguaran och cirka 20 familjer mer bildar i mitten av ingenstans, omgiven av en träskmark och en flodoch utan en avfart till havet. Fortfattaren stödjs av en berättare för att skildra, med ett kompakt, mustigt och målande språk, sagan om Buendia familjen och Macondo. Genom dess ensamhet ochkärlekslösa uppleverser som var många gånger meningslöst och olyckligt, finns hundra år av historien, traditionen och ensamhet som kanske levde och lever Amerika.
Hundra år av ensamheten är en roman somtillhör magik realism som genre. Den magiska realismen är en litterär genre som uppstår i mitten av 1900-talet, och definieras som en stilistisk oro och intresse för att visa det overkliga eller konstigt somvanligt och vardagliga ting. Det är inte ett magisk litterära uttryck. Det vill inte väcka känslor utan snarare uttrycka, och är framför allt en attityd inför verkligheten.
Hundra år av ensamhetenär en roman som var skriven i tredjeform. Från en passiv berättare som inte delar i romanen men sina egna åksikter. I romanen kan man hittar prolapser( här menar jag prolepsis på spanska) som ennarrativ teknisk. Till exempel av detta är i början: ”Många år senare, inför exekutionsplutonen, överste Aureliano Buendía skulle komma ihåg den avlägsna eftermiddagen när hans far tog honom att...