Novela Sueca

Det dundrar i hallen
Det hade varit en slitsam dag. Mitt sinne, eller åtminstone den förståndiga delen som fanns kvar av utmattningen, kunde bara koncentrera sig på en sak, sova. En lugn ochvälförtjänt sömn där jag kunde diskutera med Morfeus om de stora frågorna i livet.  Det var det och bara det jag sökte med iver när jag redan låg i sängen, i vilken slags ställning och med lakanen upp tillhalsen. 

Jag kunde se stjärnorna genom takfönsterna, det är inte ett så stort rum men mysigt. Fönsterramarna är målade med vitt precis som väggarna och dörren, på min vänstra sida har jag tvågarderober, båda i lackad trä. På min högra sida nattduksbordet och vid hörnet en långt skrivbord, något låg, med två datorer, två skrivbordslampor och lite saker som pennor och post-it lappar. Rummet harsaker på väggarna, affischer och tavlor. Bredvid fönstret fanns växter som togs väl hand om. 

Klarheten i mina idéer levde sitt liv. Ordningen i mitt huvud, efter fysisk och psykisk arbete femtontimmar tidigare, gav vika för en rad inkonsekventa tankar av en natur så abstrakt att mitt undermedvetna, klok, har valt att glömma. Faktum är att dessa ord är ”anti-röran” som jag kunnat syntetisera avverklighetens galenskaper. Jag minns inte vad klockan var eller hur länge jag hade legat, men jag minns fysisk fred som gradvis kom över mig och som jag ödmjukt gav mig i vet inte hur länge. Det fannsi mig en ängslan framkallad nästan säkert av rutinen, som höll mig osäker och rastlös. Jag minns inte hur länge jag tagit hänsyn till det. Det är konstigt hur sinnet reagerar när den är utmattad. Justi stadiet mellan vaken och trött, slutar tankarna, om man kan kalla de så, att ha betydelse och du går från den ena till den andra utan att följa de riktlinjer som du normalt sätt  följer, som attvår hjärna vore ett lokomotiv utan förare och full fart mot mark av galenskap.

Nå, just i denna stadie av min existens var det när jag hörde det första slaget som slet mig ur all sökande, all...