Själarnas Gård

Själarnas Gård


Vem skulle kunna önska sig en sånt kväll? Inte jag i alla fal. Månen lyser rött, speglar sorg. En svartmoln, började täcka den vita jätten ur himlen. Som en svartmantel försvann ljuset ur mina ögon. Det var då, jag kände hur mörkret började krypa omkring mig. Men som en natt utan ljusbelysning, bara en lätt ljus i horisonten. Men ändå så mörkt. Det var då, jag fick syn på enhelt svartklädd man med en svartportfölj. Hörde som om hundratusen galopperande hästar var vid han sida. Som han hade en helt arme.
Men när han va närmare varje gång. Kände mig som en trasig klocka. Känslorna vindade sig ihop i mig och rörde sig som maskarna inom mig. Kände mig som en levande kadaver. Blundade lätt och önskade att jag inte fanns . Men när jag öppnade ögonen på nytt. Där varhan, den svartklädda manen. Han ansikte täcktes av en mask. Så fort han steg ner från hästen, denna förvandlade sig framför mina ögon. Till en Samuraj i rustning, med en demon liknande mask och håller en katana i sin högra hand.

Hans svärd åt nästan upp mig. Kunde se mig själv i den. Den speglade ondskan i mig. Månen kom fram igen. Jag fick skarpare syn på båda två individerna. Den som ärriddaren till hästen såg ut att vara den moderna typen. Hans mask gjort av rent platina. Fick mig vilse om själva personens nationalitet.

Han började gå steg efter steg närmare mot mig. Han öppnade sin svarta portfölj. Där inne fanns ett hjärta blödande och den pumpade förfarande blod. Blodet började droppa ner mer och mer ur den. Det kom inte vara ur portföljen. Kände vid min bröstkorg. Ettstort hål som om jag själv saknade mitt hjärta.  Så mycket blod att till slut var jag omringad av den under mina fötter. Från manens kropp kom svarta korpar.
Deras ögon var kol svarta. Men kunde se månes röda ljus ge deras ögon liv. Dem flög, men inte mot himmelen utan mot mig. Dem började äta ur min kropp. Jag var som en bröd för dem. Korparna började krypa inom mig, medan händer kom ur denblodiga pölen under och började dra ner mig. Manen plockade ur sin ficka en klocka. Den började droppa blod den med. Han kastade klockan mot mig. Korparna åt som vanligt ur min kropp. Kände inget sår, inget lidande inga känslor alls. Kollade mot klockan.
 
 – Du kommer sent till jobbet om du inte kör snabbt idag. Sade en av korparna, som satt vid min vänstra axel. Då hörde jag ett ljud, det varmin väckarklocka.  Liggande i min säng öppnade jag ögonen, då möte jag gardinerna från mitt rum. En stund efter satte mig på balkongen. Där var jag med min svarta morgon rocken. Kollade på min Rolex. Då hade tiden fångad mig på nytt igen. Utanför min lägenhet, där står min svarta ”Ford Mustang Shelby GT350”. Längtan att alltid köra den, är unik. Solen möter mina ”Rayban Clubmaster”. Medan jag körbilen mot jobbet, sätter på en Elvis Presley låt - jailhouse rock. Den låten ger mig verkligen miner ur min ungdom.
Kan förfarande minas, från förra veckans händelser, hur den första mannen kunde komma fram till månen. Den omöjliga barriären har fallit ner på nytt igen. Parkerar bilen, känslan att jag är nu framme, men ändå några steg ifrån mitt kontor. Går mot hissen, där står jag med ett varmtkaffe och med en svart portfölj. Kollar hissen spegel, så att inget med mitt utseende och kläderna står fel.  Hissen stannar vid våning två. Här tränger sig in alla i hissen. Min fred blev bruten, tränger olika dofter. Olika samtalsämne som intresserar mig knappas. En röst tränger sig vid mitt högra öra.
 
- Godmorgon  kapten. ”Är det så man kalla en arbetskamrat” efter att haft en semestertillsammans med henne utomlands och har delat samma säng. Inte så svårt, när vi finner en champagne flaska och ett kylskåp fylld med frestelsernas gård. Det var inga grönsaker i den gården. Att inte halka i hennes kropp var ett misslyckat uppdrag för en som svälter inombords. Det var precis som en astronaut, nära att upptäcka något nytt igen. Fast jag hade ingen säkerhetsdräkt precis där jag skulle...