Tecnologia

Mälardalens högskola
Akademin för hälsa, vård och välfärd /HVV

Examinationsuppgift VAE066
Att vara patient inom perioperativ vård



HT 2012
Författare:
Lovisa Aronowitsch
19840507-0148
lah06001@student.mdh.se
Examinator: Maria Harder
Min patient är en pojke på 12 år, han har ADHD men är för övrigt frisk. Han ska nu dra ut en tand samt få en tandställning.Ingreppet sker i narkos och patienten skall intuberas. Vi dvs. vårdpersonalen går och hämtar patienten i sängvänthallen. Där finns patienten som ligger i sängen och bredvid honom sitter hans båda föräldrar. Patientens pappa är ombytt och skall vara med under sövningen av patienten. Det är två narkossjuksköterskor samt jag själv som kommer till patienten i sängvänthallen. Den ansvariganarkossjuksköterskan som skall söva patienten hälsar på föräldrarna och frågar om allt är bra sedan hälsar hon på patienten. Hon frågar honom om han har ätit något vilket han svara ja på, lite undrande frågar hon honom igen och sedan ställer hon samma fråga till föräldrarna som nekar till att han har ätit något, därefter ställer hon sedvanliga frågor angående allergi och ber pojken gapa och tittar på tandstatusosv. Därefter ommer även tandläkaren, som ska dra ut tanden, fram till sängen. Hon visar upp ett en gipsmodell av patientens tänder. All vårdpersonal och patientens föräldrar tittar på tandläkaren medan hon förklarar angående tandställningen och det kommande ingreppet. Patienten säger plötsligt: - Hallå ingen tittar på mig!! Därefter berättar ansvarig narkossjuksköterskan att det är dags attrulla in till operationssalen. Inne på operationsalen kopplas patienten upp på övervaknings monitor, och sjuksköterskorna berättar för honom om att han kommer att bli sövd av en läkare. Patienten undrar då om läkaren är en man eller en kvinna och säger att han önskar att det är en kvinna. Patienten sövs av en kvinnlig narkosläkare och när patienten somnar tar tandläkarteamet vid och opererar uttanden. När ingreppet är klart väcks patienten och blir körd till uppvaknings avdelning, där pappan väntar. Patienten vaknar till och är lite orolig men blir lugn när han ser sin pappa. Vi lämnar rapport till pappan bredvid patientens säng och lämnar sedan över till vårdpersonalen på uppvaknings avdelningen.

Jag upplevde flera saker tydligt under vårdtillfället både positiva och negativa. Mycketav detta har diskuterats på tidigare vårdvetenskapliga lektioner och jag har reflekterat över dem många gånger men glömt dem under mitt arbete. Jag valde denna situation då jag tyckte att pojkens behov av att bli sedd vid första mötet utrycktes så klart. Han sa det man vet att många patienter känner och upplever men kanske har svårt att uttrycka, det som man vet med sig att man glömmer somvårdpersonal, men som man kommer på först i efterhand. Patienten blir sedd och att men ser hela patienten.

Det var i första hand patientens tydliga och mycket klara reaktion på att han inte kände sig sedd som uppmärksammade mig mest. Det första jag reagerade på var dock att narkossjuksköterskan i första mötet vände sig till föräldrarna, fast det var pojken som var patient, självklart en omyndigsådan men fortfarande en patient. Det jag reagerade på och min iakttagelse av att patienten inte hamnade i centrum blev bekräftat då patienten verbalt uttryckte och protesterade över att ingen tittade på honom. Därefter uppmärksammade jag att patienten uttryckte att han blev väldigt glad över att det var en kvinnlig narkos läkare. Självklart tycker inte jag att man ska ha rätt att få välja kön påsin narkosläkare, men jag upplevde det som en tydlig bekräftelse på att patienten blev glad då hans önskningar blev tillgodosedda, kanske en upplevelse av att bli sedd.

Att patienten inte kände sig sedd är ju självklart något problematiskt, detta medförde inga direkta problem som påföljd då patienten själv uttrycket det han inte var nöjd med. Men hade han inte gjort detta hade kanske viktig...