Kan universitets kulturer påverka undervisning och resultaten på utbildning?

Introduktion och problematisering

Innan jag kom till mitt jobb som lärare på Linköpings Universitetet, jobbade jag flera år som gymnasielärare, inom matematik och spanska. På gymnasiet är vi lärare vana vid att jobba som ett lag och vara riktigt kollegiala. Alla lärare som tillhör ett lag, måste jobba tillsammans med en grupp elever för att kunna uppnå det bästa resultat med sina studier. Attlärare jobbar i grupp nära sina elever, gör att man skapar en mycket nära relation med studenter och med sina kollegor. Inom laget måste lärarna utveckla pedagogiken så att den passar både elever och lärare, vilket skedde genom att vi utnyttjade allas lärare erfarenhet, syn på undervisning och kunskap.
Sedan jag började jobba på universitetet har jag upplevt något helt annorlunda - som lärareär man förvånansvärt ensam – man utvecklar normalt kurser och pedagogik själv och det är sällan eller mycket sällan man diskuterar pedagogik eller undervisning med sina kollegor. Detta beror enligt mitt sätt att se det på att kulturerna är olika mellan gymnasiet och universitetet. Men inte nog med det. Det finns också stora kulturella skillnader mellan olika institutioner och fakulteter påuniversitetet.
Frågan är om dessa kulturella skillnader och olika syn på pedagogik också kan förklara vad det är som gör att några program inom Linköpings Universitetet lyckas bättre och andra mindre bra? Ta t.ex. Lärarprogrammet som har fått stark kritik från Högskoleverket, inte minst avseende pedagogik, där man kunde förvänta sig att pedagogiken står högt i kurs (det är ju trots allt lärare somutbildas). Jämfört med t ex Industriell Ekonomi som mig veterligen aldrig har fått den typen av kritik från Högskoleverket och som anses av många anses vara universitetets starkaste varumärke, men som internt på LiU representerar den typen av ”bulimi-kunskap” och ”utantill-kunskap” som ibland kritiseras av pedagoger.
I den här uppsatsen kommer jag att med denna inledning som grund diskutera olikakulturer och hur dessa speglar sig i undervisning, examinationer, utvärderingar och den kollegiala miljön för lärarna. Kultur är i sammanhanget således mångdimensionell och det går inte att bara se till enskilda pedagogiska inslag för att förstå hur väl helheten fungerar. Det innebär att jag tar en systemansats till hjälp i min problematisering (se t ex Churchman, 1968), som innebär att man måstevärdera kulturen utifrån hur systemet fungerar.
I en systemansats finns det faktorer som:
• Läraren, som aktör i systemet, kan påverka och som också påverkar systemet
o t.ex. pedagogiken i en enskild kurs, kursinnehållet (inom lärotimplanens ramar) och sin ambition i den aktuella kursen.
• Men det finns också faktorer som läraren inte kan påverka, men som påverkar systemet och som läraren ärtvungen att förhålla sig till
o t.ex. hur lärotimplanen ser ut för det aktuella programmet, studenternas arbetsbelastning eller det faktum att de flesta lärare bara är lärare på deltid eftersom de också har en forskningskarriär att ta hänsyn till.
• Vidare finns det regler för hur systemet mäts och följs upp
o t.ex. att elevernas kursvärderingar generellt är viktigare än att mäta huruvidastudenterna faktiskt har lärt sig något eller inte.
Kulturskillnader mellan fakulteter
Tidigare under DUO-kursen fick vi till uppgift att och behandla artiklarna “Studies in Higher Education” av Becher (1994) och ”Poss Compulsory” Blackmore (2007) som diskuterar om det finns eller inte kultur inom universitetet. Efter att ha läst flera papper skrivna av mina kollegor i kursen, har kommit framatt de flesta anser att det finns kulturella skillnader och att dessa kulturer karakteriseras av teknologiska och humaniora disciplinerna.
Jag skrev i min uppgift att jag undervisar inom Fackspråk, som är ett ämnesområde som undervisar både på tefak (internationella civilingenjörsprogrammen Ii och Yi) och filfak (Internationell Civilekonomi, SPREK). På frågan om det finns en kultur som...