Kubakrisen

Kubakrisen
Varför och hur är Kubakrisen en del av det kalla kriget?
Kubakrisen är en del av det kalla kriget för att den ägde rum under konfrontationen mellan USA och SU i den bipolära världen som fanns då. Förflyttningen av kärnvapenbärande missiler - under operationen Anadyr (Savaranskaya, 385) - från SU till Kuba genomfördes av strategiska skäl samt i socialismens namn i solidaritet medKuba, för att försvara Kuba mot en amerikansk invasion (Westad 2005, 174). Enligt Dobbs trodde Chrusjtjov att han kunde lösa många problem på en gång om han skickade kärnvapenrobotar till Kuba, dvs. försvara Kuba, rätta till maktbalansen och lära imperialisterna en läxa (Dobbs 2009, 59). USA skulle uppleva det hot som ryssarna hade upplevt av missilerna Jupiter som USA stationerade i Turkiet (Dobbs2009, 26) (Gaddis 2007, 112). Enligt Gaddis var placeringen av robotar på Kuba ett försök av Chrusjtjov att sprida revolutionen i Latinamerika (Gaddis 2007, 110) men han skriver även att ”vad Chrusjtjov hade tänkt göra med sina robotar på Kuba är oklart än i denna dag” (Gaddis 2007, 112).
USA kunde ej acceptera ett socialistiskt Kuba - 150 kilometer från Amerikas kust - enär detta var enrevolutionär förebild för Latinamerika (Dobbs 2009, 28, 45) och ännu mindre när det hade offensiva kärnvapen. Alternativ som fanns då var militär intervention i Kuba eller en blockad som skulle öppna vägen för förhandlingar. Under krisen mobiliserades arméer, flygplan och robotar förbereddes samt generaler krävde handling, dvs. att krigsmaskineriet var i rörelse. Världen var nära en kärnvapenkonflikt,t.ex. införde USA DEFCON-2 den 24 oktober 1962 vilket var ett steg under överhängande kärnvapenkrig (Dobbs 2009, 111). Dobbs anser att ”Om Kubakrisen var det kalla krigets avgörande ögonblick var svarta lördagen krisens avgörande ögonblick.” (Dobbs 2009, 9). Även om USA hade mer kärnvapen än SU hade en kärnvapenkonflikt ändå kunnat hota befolkningens existens på den norra hemisfären (May, BBC),dvs. en allvarlig situation med allvarliga konsekvenser.
Huvudaktörerna var USA och SU och inom USA:s ExCOmm - Kennedys 12 rådgivare -fanns de så kallade hökarna som förespråkade militär intervention, t.ex. LeMay och duvorna som ville genomföra diplomatiska lösningar, t.ex. Kennedy. John Federal Kennedy var USA:s president och ledare för SU var Nikita Chrusjtjov.
Varför startade krisen, vilkavar de viktiga delarna?
Den historiska kontexten har sin början när den kubanska revolutionen triumferade år 1959 då diktatorn Batista avlägsnades från makten av Fidel Castro. Hans förstatligande av amerikanskt ägande på Kuba fördömdes av Eisenhower vilken införde ett handelsembargo (Gaddis 2007, 111). J F Kennedy ärvde Eisenhowers agenda och ökade motarbetningen av Castros regering, vilketledde till att Castro närmade sig SU ännu mer. CIA övertygade Kennedy att genomföra grisbuktsoperationen på Kuba vilken misslyckades. Kennedys administrations ökade fientlighet emot Castro, den amerikanska militära interventionen som sågs komma samt Kubas strategiska läge gjorde att SU installerade kärnvapen bärande missiler och stationerade sovjetiska soldater på Kuba (Westad 2005, 170 - 175) .Krisen - under fjorton dagar - startade den 16 oktober 1962 eftersom USA kände sig hotat av missilerna som SU hade installerat på Kuba, dvs. på grund av en säkerhetsfråga. J F Kennedy blev informerad den 16 oktober om att sovjetiska kärnvapenbärande robotar fanns på Kuba (May 2009, BBC). Det var spionplanen U-2 som skaffade informationen i form av bilder och konfirmerade för Kennedy attChrusjtjov hade lurat honom enär Chrusjtjov hade lovat att ej skicka offensiva vapen till Kuba (Dobbs 2009, 86) (May, BBC) (Gaddis 2007, 113).
Även om det fanns många - hökarna - som förespråkade en militär intervention av Kuba bland Kennedys rådgivare bestämde Kennedy - duvorna - att införa en blockad eller karantän i Atlanten, 500 sjömil från Kubas kust (Dobbs 2009, 316) som skulle stoppa alla...